Hästköttskandalen

Tidningsrubrikerna gällande hästkött i färdigmat har avlöst varandra den senaste tiden.
På Facebook rullar "skämt"-bilder på hästar som galopperar iväg och säger till varandra "Hurry up befor the Findus".

Att det fuskas inom matbranschen är väl inget nytt. Och att mat innehåller hästkött är, för mig i alla fall, inget nytt. Det har jag i många år fått höra av min morbror, som både är köttbonde och hästuppfödare, och som DEFINITIVT INTE äter något som han vet vart det kommer ifrån. Då står han hellre över.

Jag är inte riktigt lika petig, men skulle medvetet aldrig äta häst. Varför?
Jo de är mina husdjur och jag har en nära relation till just hästar.

Men det som upprör och oroar mig mest är en fråga som ingen tidning ens har rört vid. Vad utsetts de stackars hästarna, som slutligen hamnar i vår lasange eller soppa, för innan de kommer till slakteriet.

Precis samma funderingar har Annelie Frank, webbredaktör på tidningen Ridsport. Och jag måste bara dela med mig av hennes tankar, för det hon satt på prent är exakt de tankar som jag vandrat runt med de senaste dagarna.

"Den senaste tiden har ordet häst ihopskrivet med ordet kött varit frekvent förekommande i svarta rubriker. Som hästtjej gillar jag visserligen inte tanken på att kanske ha ätit häskkött utan att ha vetat om det. Men det som verkligen upprör mig är tanken på vad hästarna i lasagnen och hamburgarna har varit med om innan de hamnade på våra middagsbord.

Självklart ska vi konsumenter kunna lita på vad som står på innehållsförteckningarna när vi köper vår mat. Och det ska inte finnas minsta risk för att vår mat ska innehålla spår av djurmediciner som är farliga för oss. Och lika självklart är det att den europeiska härvan med hästar och kött och färdigmat som transporteras kors och tvärs över kontinenten ska redas upp och de ansvariga ställas till svars. Men jag är inte förvånad över det som avslöjas.

Liknande avslöjanden om matfusk dyker upp då och då. Är det inte farliga kemikaliker som har tillsatts är det fusk med datumstämpling eller något annat ohälsosamt. Det är länge sedan jag fick en skeptisk innehåll till det jag handlar för att stoppa i mig. Jag vänder och vrider på produkter i affärer, äter helst kött från mina egenuppfödda lamm och odlar så mycket grönsaker jag bara kan. Även om inte andra tar sitt anvar försöker jag att ta eget ansvar för mig själv.

Hur som helst - om jag råkar ha fått i mig hästskött någon gång utan att veta om det är chansen försvinnande liten att någon skada är skedd. Jag har inte jättestort problem med det. Det hade varit skillnad om det hade varit någon av mina egna hästar som hade legat på tallriken, den tanken är absurd. Jag vill inte äta upp mina vänner.

Däremot blir jag upprörd, riktigt upprörd, när jag tänker på vad de hästar som har hamnat i den här cirkusen har varit med om. Jag har ingen aning om det fungerar på de rumänska slakterier som verkar vara centrala i hästkötthistorien, men det är ingen kvalificerad gissning att deras hantering av djur är en lågbudgethantering som skiljer sig en del från hur det är på svenska slakterier. Eller i allafall hur det är på svenska slakterier som följer lagstiftningen.

När de arma krakarna är nermalda till köttfärs är det inte synd om dem längre. Men under deras sista dagar - i händerna på okända människor på en lastbil genom Europa som till slut släpper av dem på ett slakteri i Rumänien - vill jag inte tänka på. Att det inte är större fokus på den frågan gör mig - som hästvän - mer upprörd än att livsmedelsföretag har fuskat.
För det var - som sagt - inget nytt."